Em's liv down under

Jag vet inte var jag ska börja, har nämligen hänt en hel del sen sist. Flög till Auckland i torsdags med C, V o T och kom hem igår. Men det var en hårsmån från att det inte blev nån weekend alls för mej o C...

Kvällen innan smsade jag V o frågade när vi skulle ses på flygplatsen men får inget svar så jag antar att dom redan gått o lagt sej. Hade i huvet att flyget skulle gå runt klockan två på eftermiddan så vi åt frukost i lugn o ro o hade precis bytt om till träningskläder då jag får ett sms av Vicki där hon säger "how about 9.05?". Jag tittar på klockan som visar 9.10 och tänker haha kul skämt. V o jag hade nämligen skojat om hur T alltid är sen så jag skickar tillbaka att vi kan ju alltid sätta killarna i en taxi o sen chilla fram till ett. Sen tittar jag på C som säger "men tänk om hon inte skämtar..." Då blir jag med ens iskall, springer in till kontoret o river fram bokningslappen o läser: Departure Queenstown 9.40. Klockan är visar 9.15, V ringer o säger panikslaget att första boarding callet har gått ut. Jag lägger på o står som fastfrusen o bara stirrar på C o säger "vad fan gör vi nu". Vi kommer aldrig hinna var det enda som snurrade i huvet på mej. Hade inte packat en endaste pryl o vi hade träningskläder på oss!! T ringer igen o säger bara åk, vi har checkat in er nu. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så stressad.. Sprang omring o skrek att vi hinner inte medan jag panikartat rev ner kläder i en väska, hade ärligt talat ingen aning vad jag slängde ner men vi lyckades att få ihop en halvfull väska innan vi rusade ut till bilen o C körde som en biltjuv mot flygplatsen. Väl där kommer T springande o möter oss o hjälper mej med väskan medan C parkerar bilen. Final boarding call har nu gått ut för ett antal minuter sedan och jag hyperventilerar varannan sekund. Väl framme vid incheckningen så säger en kvinna med ett leende "neeej tyvääär, det är för sent - vi har stängt incheckningen". Så vi rusar till säkerhetskontrollen o frågar om vi kan hjälpa oss och här hade vi tur för dom säger att dom tar hand om den o lovar att den kommer med bara vi skyndar oss på planet.

Stressar den sista biten o sakta sjunker det in att vi lyckades byta om, packa en väska och ta oss till flygplatsen på mindre än 23 minuter. Galet. Ganska kul i efterhand men inget jag nånsin vill uppleva igen!

Resten av dagarna blev väldigt mycket mer lyckade och jag kom hem med ett gravt övertrasserat konto...

xox /Em

Det är exakt hur jag känner mej just nu!! Jag har äntligen äntligen äntligen avslutat min 7:e assignment; YES! Och ni som följt mej ett tag nu vet att jag började drygt en månad sen men innan idag har jag mest suttit o stirrat på skärmen, skrivit några ord, suddat ut dom igen innan det varit dags för ett break ;) Men nu så! Känns som en befrielse...

Skulle vilja lära mej mer om arkitektur efter detta men det är bara lösa planer än så länge...

En annan sak som e sjukt kul är att vi flyger till Auckland om 3 dagar! På torsdag bär det av mot Nya Zealands huvudstad där vi ska ha en lång weekend tillsammans med T o V.  jag och V har redan planerat för ändlösa shopping turer, god mat o vin, lite sight-seeing och kanske en och annan utgång Kameran följer givetvis med i bagaget så att ni ska få ta del av lite annat än Queenstown här så småningom.

Nu ska jag ut och ta en långpromenad uppe i bergen i solskenet!

Hej hopp xox

Klockan är exakt en minut i elva och jag är så trött att ögonen håller på att falla ihop men ändå sitter jag här framför dataskärmen o min lilla blogg... tankarna flödar nämligen som bäst så här kring midnatt. Det är då jag tänker som klarast tror jag. Eller kanske då jag är som mest förvirrad?? Kanske bara lurar mej själv att mina tankar är kloka och noga genomtänkta. Kanske är dom bara ett resultat av en utmattad hjärna och därför tror jag att jag äntligen kommit fram till vad jag är ämnad till att göra här i livet. Hahaha det här måste ju låta en aning skruvat, det inser jag när jag läser igenom det. Men så här är det; min största rädsla här i livet är att välja FEL. Japp, jag vet att man ibland får en andra chans och att man lär sej av alla misstag osv. osv. Men ibland kanske man bara får en chans eller var tror ni? Hur som helst vore det min största mardröm att vakna upp en dag så där kring 40 och inse att man valde fel.. Fel yrke, fel land, fel... Fast tänk om man för denna anledning inte ens vågade testa, aldrig tog chansen o provade. Det vore ändå ännu hemskare.

Nu ska jag krypa ner i sängen brevid min älskling som förmodligen redan sover. I honom har jag iaf funnit ett stort RÄTT i mitt liv

Sov Gott

xxx  /Em

Ps. Bilden är från ikväll då vi "went for a little drive" eftersom ingen av oss kunde sova. I bakgrunden skymtar svinkalla Queenstown Lake och en himla massa hus. Ds.

Ja det gjorde jag, men vaknade 1.30 med ett skrik av att C hade en mardröm och grabbade tag i mig i sömnen. Jag vaknade halvt vett skrämd o trodde att jag höll på att kvävas... Några sekunder senare vaknade C, lika uppskrämd han. Tog mej säkert 1,5 timme innan jag somnade igen. C gick upp o kollade på Supercross som började 2.30 o slutade 5.30. Han såg ganska så sliten ut imorse när han gick upp för att köra dom dryga 15 milen ut till farmen, för att ringa 40 minuter senare o säga att han fått med sej båda våra nycklar o därför e på väg tillbaka. Åh stackars. Ingen vidare bra start på dagen för min älskling.

Min dag ser däremot ut att bli bra, ska snart sticka ut på en cykeltur i solskenet för lite förbränningsträning och frisk luft! Sen har jag massa små ärenden jag ska fixa idag; bland annat ta bilen till en Interior Design Studio och ta reda på vad dom har kommit fram till för priser för lägenheterna. Sen eventuellt en kaffe med V som jobbar i dom kvarteren. Vidare ner på stan o plocka ut mina andra set provlinser o sen till ett ställe som säljer importerade badrumstillbehör från Italien dit vi också lämnat våra floor plans. Ska även försöka hinna med lite pluggande och ett Body Balance pass ikväll. Busy day med andra ord. Lika bra jag sätter fart!

Kram o Puss

Har precis pratat med min underbara mamma i telefon - vad skulle jag göra utan henne! Vi stöttar verkligen varann i vått o torrt; något som har blivit ännu viktigare sedan jag flyttade utomlands. Så skönt ibland att bara ta upp luren o babbla om vad man tänker på just för tillfället; utan att få svar eller lösningar på löpande band - bara lätta på hjärtat helt enkelt! Nu kommer jag somna med ett leende på läpparna...

Kram o Godnatt!